all she ever wanted

Ikväll ska jag skriva, jag ska skriva som aldrig förr. Men nu ska jag ta bussen. Så det får bli bilder så länge. Hej.

Orkar inte röra mig så mycket idag. Nu ska jag strax krypa ner för trappan för en lång dusch, because I'm worth it. Sedan ska jag försöka pallra mig upp igen till min våning i detta slott, möjligheten finns att jag fastnar i soffan i vardagsrummet (inte alls en omväg eller så).

Missförstå mig inte nu, för jag älskar verkligen min ny-gamla arbetsplats, men det tär på kroppen att ha oregelbundna arbetstider. Å andra sidan har jag alltid min bror Sofia med mig, så därför känns det hela lite bättre. Nej, man kanske skulle ta och samla energi för att resa sig upp. Gå ner. Det är så långt. Mental fetma? Nej, inte alls.

Imorgon är jag också ledig, love life!

Jahopp, över en vecka har gått, tiden flyger förbi. Det är lite skakigt just nu, eller det är väldigt mycket tankar, och väldigt mycket jobb. Men allting löser sig med tiden för tiden läker alla sår, inte sant?

Vad som hänt under den senaste tiden är att jag varit ensam hemma, jag har druckit vin, lagat mat, ätit mat, varit med fint folk och bara haft det väldigt bra. Jag har nu tackat nej (i och med att jag inte tackat ja) till min utbildning i höst som jag kom in på. Och annars har jag gosat väldigt mycket med den där busen till kattunge också, ibland hatar jag honom lite men för det mesta är han bara äckligt söt. Typ söt som i spunnet socker som fastnar på fingrarna. Lite irriterande men det blir lite bubbligt i magen varje gång jag ser honom.

Han spinner konstant.

Nu ska jag slänga in en tvätt, jag ska sortera en till tvätt och sedan ska jag bädda sängen, jag ska göra mig snygg (prio) och sedan bli intervjuad av KBA-posten (lokalt) för SSU och efter det bowla och bara ha de finförnämnt i vanlig sosse-anda.

Fy fuck vad jag är tråkig. Aja. Hej då. Ha förståelse.