när man drömmer sig bort

... Jag tror minsann jag har kommit på ett framtida projekt, kanske ett sommarprojekt! Jag vill göra om mitt rum. Så, så här lyder mina idéer och drömmar:

Måla alla väggar vita (nu är mitt rum typ olivgrönt). Köpa två nya förvaringsbänkar och slänga ut den gamla som är ful och sliten. Köpa TV (får bli i slutet av sommaren..). Ersätta mitt skrivbord med något annat bord, typ mindre kanske. Vill väldigt gärna ha en bäddsoffa, rätt gött när det kommer folk...

Sedan ska färgerna i mitt rum vara anpassningsbara. Men temat ska vara typ cleant med en touch av att det syns att jag är en musiktönt. Sounds good to me yup.

ÅH! En vägg som är målad i griffelfärg så man kan måla på den, hooooow coool! och en vägg som är magnetfärg?!!?!?! Inspirationen flödar!

otillräckligt

Jag tror att jag har drabbats av en så kallad "snart-tar-jag-studenten-ångest-kris-situation". Det känns inte bra. Hur gärna jag än vill skriva av mig, för det är så jag bearbetar tunga känslor, så vågar jag inte. För enligt majoriteten av människorna i min omgivning förstorar jag säkert upp allting, jag är ju så duktig så allting kommer garanterat att lösa sig. Men jag är inte lika säker på det som många andra är.

Som nu, när jag egentligen är skitstressad, så blir jag totalt handlingsförlamad. Jag skriker till mamma att jag är så stressad över jobb, skola och poltitik. Skriker att hon inte förstår, för jag känner inte att hon gör det. Men å andra sidan har ingen någonsin förstått sig på mig ordentligt, inte ens jag själv. Hon svarar då (totalt oförstående, givetvis) något i stil med varför prioriterar du då att sitta vid TVn istället för att göra något vettigt.

Men det är just det, när jag har för mycket saker som svävar kring mig och mitt huvud så blir det tvärstopp. Det är som att springa in i en vägg, och nej jag säger inte att jag gått in i väggen... Men förstår ni. Det känns som att jag nått bristningsgränsen och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Som pricken över i känner jag mig, inte utanför men samtidigt inte med, i gänget i klassen. Och det är den värsta känslan jag vet.

Den ekande känslan och ordet sedan igår är otillräcklighet. Jag är otillräcklig, hur perfekt och drömaktig andra må tycka att jag är så räcker inte det. Vad i h*lvete ska jag göra då? Vart finns svaren på hur jag ska bete mig?

Nu är det lunchtime. Kul.

c'est la vie





































janet



En fruktansvärt hemsk bild från 08. Men imorgon flyttar du till framsidan älskling och fy satan vad roligt vi ska ha det tillsammans! Längtar ihjäl mig!

Ärtor och fred. ♥

behov & önskan

we ♥ it

Det faller sig inte lika naturligt längre. Jag pratar inte om fallet som tyget på klänningen har, utan min fallenhet för att skriva av mig. Den där tidigare nästan obligatoriska känslan av att ständigt ventilera mina känslor för er. Behovet av att skriva någonting speciellt, för någon speciell utan att egentligen säga det.

Jag känner mig yr. Inte yr av syrebrist, för lite vatten eller för mycket alkohol. Mina tankar och mina känslor inombords svämmar snart över. Det rinner redan ut genom ögonen, snart spyr jag väl ut onödiga kommentarer ur munnen med. Det känns så fruktansvärt onödigt, slöseri med tid. Och tid är allting som betyder något.

Finner man ingen tid i vardagen så skapar man tid.
Det handlar om att prioritera här i livet.
Tid existerar inte per automatik.
Det är upp till var och en av oss, vad väljer du?

Hur konstigt det än låter så vill jag vara ensam nu. Jag vill inte vara ensam så som i ensam från vänner och familj, ensam från dem som alltid kommer finnas kvar. Men jag är så fruktansvärt rädd för att falla igen, jag vågar inte. Nu får det vara så här ett tag. Eller.


Jag föll hårt och jag föll snabbt för dig Joel. Som en sten släppt från ett höghus och längst ner på marken där fanns det ingen studsmatta eller skumgummimatta som dämpade kraschen. Orädd och naiv, ung och dum. Du förstår inte hur jag kan känna som jag gör och tänka som jag gör. Jag förstår inte hur du tänker eller resonerar. Olikheter kanske attraherar varandra, men det handlar om så mycket mer än attration.

Slutligen, jag svävar inte bland moln. Jag går på gatan igen som vilken normal, grå person som helst. Jag blev släppt från ett höghus av en kille jag verkligen började tycka om på ett sett som jag bara gjort en gång innan med en annan person. Väl vid kraschen mot marken fanns mina vänner och min familj. Utan er hade jag inte varit grus, för en sten är för stark för att bli grus vid ett fall. Men ni ser till så att jag bara får någon enstaka skråma.

Livet är hårt, sedan dör man. Lär dig handskas med livet Sara.




 

 


facebook - facelook


Nu kör vi!

what comes around


En sådan där: så här såg jag ut i skolan igår

Det här är min blogg, och här har jag lovat mig själv att jag ska uppdatera det som är centralt och aktuellt i mitt liv för stunden. Detta är det jag kommer göra nu.

Jag mår trots omständigheterna bra, jag har kommit till ett skede då jag känner att det inte gynnar mig på något som helst vis att hänga upp mig vid vad som hände för lite mer än en vecka sedan, jag mår inte bättre av att tänka på det så därför tänker jag helt enkelt inte på det. Nu försöker jag istället att göra klart mitt projekterbete så att det blir kalasfint, plugga in de uppgifterna som ska vara klara inom en snar framtid och träna, jobba samt umgås med mina underbara vänner.

Jag har extremt roliga saker att se fram emot nu och är riktigt jäkla motiverad till att fortsätta som jag gör och alltid gjort. Jag orkar inte lägga kraft vid att jag egentligen känner mig fruktansvärt ensam på ett sett (även om jag verkligen inte är det), jag orkar inte heller fokusera på att det är dags att gå ned dem där kilona inför studenten, för hey. I'm normal and beautiful, and I'm living I life worth living. Jag känner mig faktiskt ostoppbar, jag känner mig framgångsrik, jag känner mig populär och jag känner mig GLAD.

Glöm aldrig, mister du en - finner du tusen åter. ♥

med kärlek till familjen














 

 




































Ni är alla underbara (plus storebror som jag nästan inte har någon bild på...) Jag är grymt glad och tacksam över att jag får chansen att växa upp i en så fin familj. På ett sett vill jag aldrig flytta hemifrån. Ni är bäst, så enkelt är det ♥

beger mig


Vissa dagar är det okej att inte bry sig om hur man ser ut. Idag är en sådan dag. DÄÄÄREMOT avgudar jag min egna hårfärg. Big like på den. Nu -> skola...

funny

Tycker det är lite roligt hur besöksantalet sedan the heartbreak dramatiskt ökat. Är det så roligt att läsa om andras jobbiga känslor? Tydligen, inte för att jag klagar, jag tycker det snarare är ganska vanligt.

Idag vaknade jag med sjukaste huvudvärken på ena hjärnhalvan, verkligen helt galet ont. Det har fortfarande inte gått över... Så nu ska jag slänga mig in i duschen, fixa mig och sedan dra till skolan och skriva prov. Det kommer gå åt helvete ungefär. Pepp!

hur det känns

Skulle kunna skriva så arga saker, men jag är inte en arg person. Någonting som inte bara jag, men även andra märkt hos mig själv den senaste tiden, är att jag har gått igenom en sådan där fantastiskt enorm förvandling från att vara den mest långsinta personen som existerade till att bli väldigt tollerant (kanske för...) och rent av MOGEN. Förstår ni vad jag försöker få fram, jag anser mig själv vara mogen!

Sedan finns det givetvis abnormt många grejer som talar emot mitt argument, men jag tror att jag håller på att bli vuxen på riktigt. Förvisso känns det stundtals äckligt skrämmande och rent av jobbigt, ni vet så fort den där frågan "vad händer efter studenten då?" dyker upp på något släktkalas någonstans. Samtidigt känns det så skönt att veta att jag inte styrs av någonting mer än det jag vill och jobb då, det kan nästan inte bli bättre!

Jag är nydumpad, feminist, sossekid, rakryggad, snygg, rak på sak, känslig, awesome och otroligt pepp på vad framtiden har att erbjuda mig. Nu jäääävlar ska ni få se vad den här tjejen har att gå för, och lite till!

God internationella kvinnodagen-dag på er! ♥


låter bilden tala för sig själv, det kommer att bli en lång natt


Jag fick inte ens en ordentlig hej då kyss. Det sista du sa var, vi ses.


I was born this way

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men jag gör det inte för det vore inte helt okej. Men jag säger bara det att jag föddes sådan här, jag är sådan som jag är och jag kan inte dra tillbaka min personlighet för någon annans skull hur mycket som helst. Jag har mina behov, och visst jag kanske är väldigt krävande. Men jag försöker verkligen att inte vara det.

Idag blir det en awesome middag som jag peppar, sedan hoppas jag på chips (jag ska tröstäta lite, haha). Imorgon blir det 7h jobb sedan party i Onsala och söndag blir det 4h jobb sedan Gbg och förberedelser inför kvinnodagen på tisdag.

Ingenting kan stoppa mig. Unstopable.

moi



Så här ser mitt hår ut efter första användningen av FUDGE silvershampoo. Värt men är inte nöjd... än. Annars, ny tunika från Zara 50:- VÄRT.

ovetandes



Det är roligt hur du är näst intill helt ovetande om min offantliga kärlek till dig sedan den dagen då jag för första gången såg dig på BB. Jag kan inte med ord egentligen beskriva hur rädd jag är om dig, hur jag vill att du ska få en så mycket bättre högstadietid än jag hade. Jag älskar dig lillebror och jag borde deffinitivt säga det till dig oftare, även om du aldrig kommer att förstå hur villkorslöst mycket jag gör detta. Puss på att du är så fin. ♥

hey hey hey

Min omelette blev super-duper!! Så därför tänkte jag vara så snäll att dela med mig av mina kulinariska kunskaper till er mina sötizar (okej LOL).

Så här gjorde jag:

Först fräste jag en lagom mängd hackad lök, inte för små bitar för då blir det bara gäggigt. Sedan förflyttade jag den frästa löken till en tallrik. Sedan gjorde jag något superenkelt. Ta två ägg, lite matlagningsgrädde (verkligen pyttepytte), svartpeppar och salt efter hur mycket du gillar svartpeppar och salt. Sedan hällde jag i allt i en stor panna så att tjockleken på omeletten blir som en vanlig pannkaka.

När den här ligger och gottar till sig lite på 8an av 12 hackar jag lite färsk tomat och river lite ost vi hade i kylen. Blandar detta med löken. När omeletten har fått en gyllene färg och du märker att den är klar så tar du en sked eller slev eller liknande, föser detta över på ENA halvan av omeletten och viker sedan över den så att omeletten ser ut som en halvcirkel. Låt den ligga så i 2 minuter. Lägg upp på tallrik, salta lite till - VOILÀ den godaste frukosten klar!

Tyvärr tog jag inga bilder (dålig bloggare) men gott var det!

Receptet:

* 2 ägg
* Lite matlagningsgrädde
* Hacka lagom mängd lök
* Hacka en färsk tomat
* Riv lite ost (vilken du än har i kylen
* Salt och svartpeppar

kära jistanes

Skicka brandbilen, jag ska försöka att laga den goda omeletten vi fick till frukost på Koh Bulone, wish me luck. Hej då mitt hus, det var kul att bo i dig.

RSS 2.0