all she ever wanted

Mysigaste låten och jag längtar så mycket till vi ska sjunga den i Körsång A i skolan.

Mina föräldrar är fantastiska. Visst måste dem vara fantastiska för att dem har kunnat åstadkomma något så underbart som jag. De är även helt otroliga tack vare hur mycket de kämpar för att vi barn ska få den absolut bästa uppväxten vi bara kan få. 

Min pappa jobbar på posten och som fritidspolitiker. Jag skulle nog faktiskt vilja påstå att det inte finns någon som jag ser upp till så mycket, som jag gör till honom. Han är otroligt engagerad och framför allt passionerad för det han gör. En del ungdomar skulle säkert avsky att ha en pappa som engagerar sig politiskt, jag däremot är tacksam över att han gör detta. Han lär mig nya saker varje vecka och ger mig mer än ofta tips på hur man argumenterar (vilket jag tycks vara relativt bra på trots allt...)

Min mamma jobbar på ögonoperation i Mölndal, och jag vet inte hur många gånger som hon vid middagsbordet berättat om hur de på jobbet skurit upp folks ögon (ja, det låter så i mina öron) och satt dit nya. Ungefär. Men, hon är så lätt att älska den kvinnan. Inte finns det någon jag känner som lagar så god mat som min mamma gör. Jag blir väldigt sällan besviken när jag tar första munsbiten vid varje middag, endast när vi äter korvstroganoff känner jag lite avsmak.

Jag vill även ge en eloge till mina föräldrar. Båda två är nästan halvvägs till hundra men försöker/är ändå relativt hippa och unga! Inte illa pinkat för att vara födda på 60-talet.

Sedan vill jag slutligen enbart tacka min kära far för hans underbara musiksmak, utan dig hade jag antagligen fortfarande lyssnat på Westlife (nu gör jag det bara i smyg). PUSS för att ni är så fina! ♥

Klockan ringde för 24 minuter sedan och jag börjar jobba om 1½ timma, drar mig lite bara. Men frågan är vem fan idioten är som ringer mig mitt i natten (03:00) med dolt nummer. Smart människa, jag sover ju vid den tiden!
Nej nu ska jag gå upp, det ryktas om färska frallor (pappa skrev något om det på facebook).

Jobbar till 18:00 sedan blir det hem till Felician för hon fyller just 18 idag!!! Grattis hjärtat!

Kanske, kanske, kanske blir denna lilla Hendrix våran efter Thailand. Hoppas! ♥

Mitt projektarbete är SSU Hallands tjejnätverk. Jag startade själv upp detta nu i höstas och tycker att det är världens roligaste idé. Det kräver mycket planering och ork men när man väl sitter där på en av träffarna och får höra att man är välorganiserad och duktig och fantastiskt engagerad så känns det så värt det.

Under gårdagens träff var temat kvinnliga förebilder. Vi diskuterade vilka vi ser upp till och varför, vad en förebild är för något och hur man själv kan vara en förebild för andra. Oerhört viktigt och riktigt givande. Här kommer bilder.

Vaknat om vartannat i natt och sovit riktigt oroligt. Drömt fasansfullt obehagliga drömmar och haft en känsla som påminner något om hur det skulle kännas om någon stack en kniv i magen på en. Så idag sjukanmälde jag mig faktiskt från skolan och har tagit det väldigt lugnt fram tills nu. Misstänker att det är stressandet och det där med att ha för många bollar i luften som spökar igen. Jag vet att det inte är bra, men jag kan inte säga nej till något. Vill göra allt.

Gjorde en supergod smoothie till frukost bestående av jordgubbsyoghurt, blåbär och en banan. Superenkelt och smaskigt, har för mig att blåbär ska vara bra för magen med? Fast det kanske inte är sådant magont, whatever. 

Nu ska jag dona med lite saker och i eftermiddag är det dags för den andra tjejnätverksträffen. Kvällens tema är kvinnliga förebilder. ♥

Jag var 13 år och svävade bland rosa, fruktansvärt fluffiga moln. Jag gick i sjuan och spelade handboll, det gjorde du med. Gör du det nu också? Hur som helst. Vi sågs varje helg förutom någon gång då jag var sjuk och på sportlovet när du var i Thailand.

Första kyssen var i parishjulet på Liseberg och vi åkte det flera gånger om för att ingen riktigt vågade ta steget, sedan bara hände det. Den andra personen jag någonsin kysst (vill helst av allt bara glömma den första.. haha).
Vi bodde ganska nära varandra och vi hade snöbollskrig någon gång. 

Jag var upp över öronen kär i dig men du krossade mitt hjärta... Över msn, tre dagar innan skolavslutningen i sjuan dessutom. En måndag morgon. Jag grät ganska länge till och från. Du var inte första pojkvännen, men du var den första jag sa jag älskar dig till. För så som jag kände då trodde jag var att älska någon, men vad kan man begära av en trettonåring! ;)

Ibland springer vi in i varandra på stationen. Du är fortfarande 2½ huvud längre än mig och jag är antagligen fortfarande bättre på hockey-spel än dig. Sex månader lite drygt, något sådant. Första kärleken. Jag har till och med kvar rosen jag fick av dig, rosen som du fick under eran kabaré i 7an. Haha. Good ol' times.

Jag köpte ett nytt minneskort som rymmer fler bilder samt skulle leverera bilder med "extremt bra kvalitet" enligt Siba-tjejen. Rätt nöjd ändå, plus att jag just lärde mig hur man hanterar min kamera lite bättre. Hä-hä!

Idag är en sådan dag då jag känner att ligga kvar i sängen och bara titta på repriser inte hade varit helt fel. Men nej. Klockan ringde 9.00, så lite sovmorgon blev det minsann och nu ska jag snart ta bussen till Kungsmässan för att handla lite. 

* Minneskort till Systemis
* Födelsedagspresent till Joelinho 
* Kanske något annat vettigt (???)

Sedan måste jag låna en bok till engelskan med och lämna tillbaka den förra. Efter det blir det jobbet till halv åtta och sedan åker jag med all säkerhet till födelsedagsbarnet himself och myser lite.

Igår förde jag över bilderna från luciaskivan vi fick i fredags. Den innehöll både charmiga och... mindre charmiga bilder, haha!

Vem är jag mer än det namnet som står på min legitimation? Vad mer finns det än 177 cm kött och blod och en hjärna som låter cirka en miljard tankar snurra runt fram och tillbaka, upp och ner ofantligt många gånger.
Jag heter Sara Matilda Tolinsson och är sisådär 18½ år, bosatt i en ljusgul villa strax söder om Göteborg. Vissa skulle se staden jag lever i som en förort till Göteborg, men det gör inte jag. Jag bor i norra Halland och är hallänning i grund och botten. Born 'n' raised så att säga.

Jag är ett sådant där sommarbarn som aldrig fick höra "Ja må hon leva" i skolan när jag var mindre (för liten det är jag fortfarande, därför säger jag mindre). Man skulle mycket väl kunna påstå att jag är lite överkänslig, men på något sett så ser jag mig hellre vara lite överkänslig än känslokall. Och just människor som inte besitter förmågan att uttrycka sina känslor på samma sätt som jag kan tenderar jag att ha lite svårt för, men jag försöker mitt allra bästa.

Snart tar jag studenten och ingen ser nog fram emot den 31 maj 2011 lika mycket som jag gör. Även om jag alltid tyckt att skolan varit mer eller mindre rolig (av olika orsaker) så känner jag att min tid där börjar rinna ut, att det är dags för lite tid ifrån detta ställe. Däremot är jag inte helt främmande för att utbilda mig till just lärare. Tyvärr har jag vänner som säger att jag "kastar bort" mina kunskaper om jag studerar vidare till detta yrke. De menar på att jag borde läsa något "bättre" och "viktigare", men som ni förhoppningsvis märker så håller jag inte med dessa människor.

Någonting annat jag har svårt för är människor som inte kan acceptera andras politiska åsikter. Jag kan för en gångs skull hålla med min far om hur han brukar säga: "Jag hör vad du säger och accepterar detta, men jag delar inte din åsikt för den saken". Väldigt sant.

Jag är politiskt aktiv i Socialdemokraternas ungdomsförbund och blir den 3e februari ordförande i SSU Kungsbacka, Halland. Det ska blir otroligt spännande, nytt och lite läskigt att bära detta ansvar. Men samtidigt ser jag fram emot detta. Jag engagerar mig politiskt för att jag tycker att det är häftigt med politik. Jag tycker att det är coolt att vi har rätten och CHANSEN till att göra något, till att förändra och framför allt förbättra. De frågorna som jag bryr mig mest om är bostadsbristen (bygg fler hyresrätter please) och jämställdhet. Två helt självklara saker enligt min mening. Men nu ska vi inte prata för mycket om detta.

Annars på min fritid extrajobbar jag. Och ja, precis som majoriteten av alla ungdomar som har ett arbete utöver skolan jobbar jag på McDonalds. Jag trivs på mitt arbete tack vare mina arbetskamrater som är fantastiska, men jag kommer inte att stanna där i hela mitt liv. Jag jobbar även, från och med denna veckan, en dag i månaden på träningsanläggningen SpiroClub här i Kungsbacka.

Snor en sådan där cirkulerande lista som i princip alla har lånat av varandra nu. Känner att jag inte vill sticka ut från mängden allt för mycket, tror även att det kan vara ganska underhållande både för mig att svara på dessa frågor som det kan vara för er att läsa mina svar på frågorna. Så enjoy.

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Om det här vore min sista dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick som förändrade allt
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Mitt favoritplagg
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Vardagslyx
Dag 14 – Självporträtt
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Hur muntrar jag upp mina vänner?
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – Min bästa grimas

Det blev en rätt kass kväll trots allt. Men hey, om man ska ha bra kvällar måste man vara med om sämre kvällar med. Imorgon är det löning exempelvis, det kan man se fram emot. Imorgon ska jag göra människor jag möter glada, för jag vet att få en komplimang av någon eller ett leende på morgonen när man känner sig lite trött eller nere kan förgylla ens dag. Just nu behöver jag lite peppning. Det är svårt och tufft och framför allt tungt att bära ett ansvar som både gymnasieelev, medarbetare på numera två ställen samt att vara politiskt aktiv. Den som kommer och säger att det är lätt har ingen aning om vad den pratar om.

Jag vet att det inte är så smart av mig att skriva här när jag inte känner mig helt hundra. Men jag gör det för att ventilera lite, för att lätta lite på tankarna och pressen som snurrar runt i huvudet och inom mig.

Ingen sätter så stor press på mig som jag själv gör. Ingen drar ned mig så mycket som jag själv gör. 

/ För mycket förhoppningar, för mycket vilja

Om man har fina och riktigt snygga underkläder på sig, så känner man sig genast sexigare. Nu ska jag till jobbet. Puss!

Har varit på sponsormiddag med Luciagänget ikväll. Absolut sista framträdandet för den här gången och vi tackade för oss. Vi träffade på nästan alla sponsorer som vi haft den här vintern och åt fantastiskt god mat samt kikade på bilderna Låby tagit under resans gång. En grymt mysig och framförallt minnesvärd kväll var detta.

Nu signar jag dock ut, upp och jobba imorgon!




Våra galet snygga Roberto Cavalli "just Cavalli" klockor som vi fick av Zacrissons Ur. Älskar!

Så många grejer som hänt/händer/ska hända just nu!

• Jobba hela helgen (no krydd)
  
  
• Sponsormiddag imorgon på Storgatan 1
  
  
• Skriva klart två arbeten imorgon SENAST
  
  
• Mejla folk om projektarbetet
  
  
• Vara social
  
  
• Äta mat
  
  
• Sova
  
  
• Duscha
  
  JA, ni fattar. Mycket att göra lite tid, hej då. P.S Jag har en awesome dag! ;)))))

• Diska 
  
  
• Damsuga nedervåningen
  
  
• Opponera på ett arbete
  
  
• Skriva hemtenta om häxprocesser i Sverige

Sedan får vi se lite vad som händer, ska nog ta en lång dusch med. Det är det enda stället i detta hus där man får vara helt själv och bara andas, i duschen. Längtar faktiskt lite.

I natt drömde jag att jag fick IG på mitt projektarbete och att jag tvingades gå om trean. Kul. Har börjat drömma så mycket på sistone. Att jag tappar tänder, att jag ställer till med gräl (trots att jag inte menar till att göra det), att jag misslyckas. 

Det är inte kul att vakna och känna att man har ont i magen och har vaknat helt på fel sida. Puss, eller nått. ♥

Olika sidor attraheras, det lärde jag mig i åttan under fysiklektionen med Mats Eriksson.

Då var det dags att runda av denna dag. Om exakt tre veckor sitter jag på ett jättestort flygplan med extra benutrymme on my way till varmare breddgrader. Den tanken är supermotiverande just nu. 

Och på tal om just nu, ptja... Jag ligger i min fortfarande nybäddade säng, utslagen och... glad. Vet inte varför jag är så besatt av att ständigt utelämna hur jag i skrivandets stund mår rent känslomässigt. Jag känner mig, efter ett smärre sammanbrott i skolan på grund av stress och ångest, ganska samlad just nu. Tack Camilla för tidigare pepp-talk och pepp-kramar. Just nu är dock mysigkille_90 hos sig i den stora staden, strömavbrott och levande ljus. Är jag på fel plats på jorden, svar ja.

Imorgon blir det dock 10 timmars jobb för min del. Tror nog aldrig att jag jobbat så länge tidigare, det kommer att bli en utmaning. Tur att man har så fina arbetskamrater, alltid händer det någonting på jobbet som får mig på bättre humör och jag garvar nog minst tre gånger under varje arbetspass.

Min blogg är rätt torr. Ni är ganska många men ni kommenterar liksom inte, så jag vet inte riktigt vad ni tycker eller tänker. Om ni garvar åt mig eller med mig... Inte för att jag är så rolig egentligen. NÅVÄL, nu signar jag ut. Bissous! ♥

'Kom igen!' så löd texten när alarmet ringde för fyra timmar sedan. Det var extremt jobbigt att gå upp imorse men jag gjorde det. Jag kände mig peppad och allmänt yo-go-girl aktig. Nu känner jag mig mest ensam och tyck-synd-om-mig-aktig. 

Uppdatering: Jag och Camilla sprang till 7-eleven och köpte kaffe och brownie. Nu sitter vi i datorsalen, coola treor som vi är. Idag U-land, imorgon jobb, onsdag häxprocess-arbetet + opponering. Gött liv. Hejs.

Som vi alla har väntat, seriöst hejda er bloggläsare. Ni måste sluta pressa mig att blogga, annars är det inte kul. Och för i helvete, sluta kommentera... Eller? Dags för juli, min absoluta favoritmånad. Inte enbart för att min födelsedag råkar inträffa under denna månad. Men juli är lagom. Juli är oftast soligt, roligt, underbart och fantastiskt.

Jag var nog egentligen ganska vilsen under juli, men detta ledde till en positiv sak med. Jag sysselsatte mig. När jag inte jobbade ihjäl mig umgicks jag med de människor som får mig att må som allra bäst. Det känns som att jag ofta påpekar hur vilsen jag var och om sanningen ska fram så kände jag mig ensam. 



Och jag vet inte hur många gånger som jag öppnat det där 'bekräftelse-kuvertet' nu. Läst vad mina fina klasskamrater tycker om mig, tänker om mig. Det är något som alltid får mig glad och jag gjorde det väldigt många gånger i juli.







Bilder från troligtvis en av sommarens absolut mysigaste dagar. Men när jag ser dessa bilderna kan jag inte låta bli att bli tårögd. Min finaste vän någonsin, min ögonsten, min älskade underbara katt avlivades drygt en vecka efter dessa bilder togs. Om det är, mot all förmodan, någon som är ny här på bloggen och undrar mer om detta hänvisar jag er till att bläddra i mitt arkiv och gå just till juli-månad då det hela hände. 

Men sedan blev det en av månadens höjdpunkter. Arvikafestivalen 2010!!













Med risk för att inte trötta ut människor med bilder så avslutar jag 'Arvika-bildbomben' här och nu. Under denna vistelse hann vi med mycket. Hann göra av med ofantliga mängder pengar på langos (men det var det värt), jag hann bli blixtförtjust bara för stunden, jag hann frysa så mycket att jag inte kunde sova, jag hann sova i ett tält som regnade in för att mitt tält var upptaget, jag hann kika avundsfullt på andra, jag hann dansa i lera till skoskaven var ett faktum, jag hann se de mest fantastiska konserterna någonsin i form av: Babyshambles, Regina Spektor, Teddybears, Svenska Björnstammen mfl. Magiskt.

Arvika var magiskt. Så mycket nya människor som jag antagligen aldrig kommer att träffa igen och visst det är naturligt att aldrig komma till att träffa majoriteten av dessa människor igen. Men som Stockholm, eller varför inte Skånecampet (åtminstone delar ur det... no offence). Det som händer på festival stannar på festival, eller? Det blev inte riktigt så. Ryktet som inte ens var ett rykte spred sig vidare under min födelsedagsmiddag och blickarna jag fick var näst intill mördande. 

Det finns så mycket jag kan skriva om Arvikafestivalen, så himla mycket att det faktiskt nog inte skulle få plats. Eller snarare att jag inte besitter ett tillräckligt brett ordförråd för att kunna delge er den känslan som Arvikafestivalen ger mig. När jag och Linn sist men inte minst lämnade campingen vid tre-tiden var vi trötta. Trötta men extremt lyckliga. Vi fick gå för kontanter hade vi inga kvar, vi köpte massäck till tåget och däckade. Jag kom hem ensam, bedrövlig, ledsen, känslomässigt förstörd till ett hus utan katt. Grät töntigt mycket och ville bara spola tillbaka tiden. 

Jag somnade i mina föräldrars säng den natten, i tron på att allting skulle kännas så mycket bättre om ett tag. Och det gjorde det. Jag somnade och visste att den kommande veckan (detta var en söndag), skulle jag jobba 6 dagar (Gothia-veckan). När jag vaknade nästa morgon hade jag fått lunginflammation, jag älskar festival livet.

Kärnan i allt. Biblioteket. All information samlad på inte många kvadrat. Ljudnivån är relativt låg, man hör hissen, man hör hur någon drar ut stolen, man hör någons musik läcka genom hörlurarna till den rosa iPoden. Givetvis har jag lagom ljudvolym på min dator, hörlurarna i kopplade och lyssnar på Iron and Wine. En fin dag. 

Solen sken inte imorse, tåget halkade fram på rälsen och var tjugofem minuter försenat. Jag var rätt tjurig, precis som jag alltid är på morgonen när jag känner att jag inte fått sova ut. Men sedan tänkte jag efter två gånger, vad fan gör det om tåget är sent. Jag får ingen utskällning, för min lärare tycker om mig alldeles för mycket och är alltför mesig för att skälla ut någon. 
Vad spelar det för roll om jag är lite sen. Jag är fri. Jag har möjligheten till att göra nästan exakt vad jag vill. Det enda jag rent lagligt inte får göra är att köpa alkohol på systemet och hyra campingstugor på vissa ställen samt dylikt. Det som begränsar mig är normer och pengar. Normen att utbildning är A och O, går du på gymnasiet är det jättebra. Gymnasiet är trots allt "frivilligt" så det är upp till var och en om man vill studera på gymnasiell nivå. Men utan gymnasiet blir det svårt att studera vidare, och studerar du inte vidare. Ptja, då blir du nästan ingenting. Åtminstone om man läser samhällsvetenskapliga linjen som smarta jag gör.

Helvete, nu låter jag bitter igen. Jag är inte bitter, jag blir lite upprörd bara. När jag tänker på i vilket fritt land jag lever, vilka möjligheter jag besitter och har tillgång till men inte utnyttjar till fullo. Jag tänker på alla de tjejer i min ålder som aldrig har satt sin fot i skolan, de som inte ens har den möjligheten. Och här klagar jag, vilken jävla rätt har jag till att klaga över ett sådant I-landsproblem som att vara låst till skolan?

Jag har, som man säger: "all tid i världen". Men vad händer om jag dör imorgon (nej gott folk, jag planerar inte att dö), vad händer om jorden går under imorgon eller om en bil kör över mig när jag halkar på vägen för att borgarna som styr min kommun inte låter det bli tillräckligt grusat?

Och nu klagade jag precis igen, tänk på alla de barn som spelar fotboll och sedan av en slump trampar på en viss kordinat där någon har placerat en mina. Tänk på det Sara, tänk på det.

Idag börjar handbolls VM, Sverige mot Chile. Kanske inte världens mest spännande match, men alla matcher är viktiga. Ska hem till den bästa och se på det där. Nu får jag fortsätta plugga. ♥

Till er som undrade, och även till er som egentligen inte bryr er alls men inte har något socialtliv och kikar in här - jag överlevde tandläkarbesöket.

Efter detta omtumlande besök om visdomständer och sådant (ja, I'm getting old) tog jag första bussen hem igen. Och beslutade väldigt spontant att gå på bio med Camilla lite senare. Sagt och gjort, efter att ha slängt i mig köttfärsen och spaghettin begav jag mig mot den stora staden. Vi såg "The Tourist" som var väldigt bra! Inte så svår att hänga med i och både Johnny Depp och Angelina Jolie var (som vanligt) sjukt snygga. Plus i kanten att den utspelades mestadels i Venedig med som är något av ett drömresemål för mig.

Nu blir det sängen imorgon äre plugg plugg plugg som gäller. Puss! ♥

Jag kommer dö.

Men får väl räkna får om det är det som krävs för att få en blund. Har världens sämsta kväll, ångest, ensam (men ändå inte), ångest och lite mer ångest. Hej.

Eftersom att efterfrågan på fortsättningen av "previously-delarna" är så hög tänkte jag uppdatera er om nästa månad, alltså JUNI.

---

School's out for summer. Äntligen, får man vara så fräck att säga så när man går in på sitt absolut sista sommarlov. För även om jag kommer att plugga vidare hösten 2012 så har min bror lärt mig en sak, vid högre studier heter det (enligt honom, vet inte om det är sant) inte lov, utan något liknande periodvila. Whaewa.

Lustigt nog när jag nu kikar igenom mitt bildalbum här på datorn inser jag att det enda som jag har dokumenterat via kameran är brors examen och en luftballong som flög förbi vårat hus. Så det får väl helt enkelt bli dessa bilder. Jag som hade för mig att det hände mycket i juni-månad, men det måste nog varit juli. 

















Och ballongen...

Det må se fruktansvärt töntigt ut på TV-reklamen som går mitt på dagen. Men fy fuck så jobbigt Zumba är mina damer och herrar. Och fy så bra man mår efteråt! Nu blir det en dusch på det. Gött!

Jag har sedan den första dagen då jag besökte Paris (den 20 juli 2008) drömt om att bosätta mig där. Inte för resten av mitt liv, men för stunden och så länge som drömmen brinner. De senaste dagarna, eller faktiskt veckorna, har jag drömt om Paris på nätterna och fantiserat om hur underbart det hade varit att bo där med någon och insupa all Paris-kultur what-so-ever. Vill.

Idag började skolan lite smått igen, betyngande men samtidigt roligt och hör och häpna SPÄNNANDE! Det är sista terminen nu, sedan frihet och förpliktelser. Betydligt mer ansvar och en nystart (!) Jag känner mig dock lite deppig över en sak men jag vet inte riktigt om jag vill skriva om det här. Kanske tar upp det senare när det känns "rätt" så att säga.

Igårkväll kom hur som helst troligtvis Göteborgs om inte Sveriges mysigaste pojke hem till bästkusten igen. Helt otroligt vad jag saknat den kisen (fast det kanske ni har förstått så mycket som jag nämnt det) att tillägga precis som gossen själv sa igår när jag låg i hans armar och sa att jag saknat honom så har jag påpekat denna saknad i form av sms VARJE DAG... Hehe jobbig brud kanske? Vart går gränsen egentligen? Som jag nämnt tidigare har jag ett behov av att uttrycka mig, gör jag inte det känns det som om att jag ska spricka eller som om att min kropp ska överhetta och bilda någon slags kaos.

Hur som haver var det underbart att träffa honom igen och vakna upp bredvid honom imorse. När jag väl sprang till vagnen halkade jag givetvis och slog i rumpan så jäkla mycket, skulle inte förvåna mig om min ena skinka är blåare än borgarna nu. Jobbigt läge, riktig pain.

Ikväll har det varit en hudvårdsterapeut här. Mamma hade någon värdinna-thing-u-name-it så vi fick testa på produkter och smink helt gratis. Ganska mysigt faktiskt. Fick köpt ett nytt solpuder som inte är testat på djur och består av naturliga mineraler. Exciting! Men nu får det bli sängen snart. En jobbdag imorgon och efter det blir det Zumba med Snygg-Sara på Actic. ♥

... Sitter jag på ett plan till Thailand, Koh Lanta första veckan Koh Bulone andra veckan. Dör.

Det hände väldigt mycket grejer i maj månad. Det hela började med en traditionsenlig demonstration med Socialdemokraterna och SSU utanför stadshuset här i Kungsbacka. Ni måste förstå detta, att bo i en av Sveriges absolut rikaste och blåaste kommuner är inte alltid lätt för en socialist och feminist. Det är inte lätt att vara "sosse" här. Och det är absolut inte populärt bland invånarna i min åldersgrupp.

Men sagt och gjort. Vi stod där utanför och lyssnade på olika talare och sjöng Internationalen tillsammans. Självklart hade det varit häftigare och känts bättre om vi var fler som engagerade oss, men det var faktiskt en fantastisk atmosfär ändå vill jag minnas.





Sedan blev jag ytterligare snäppet mer mörkhårig och trivdes jäkligt bra som det. Men om man bortser från det ytliga livet och går lite djupare så mådde jag väldigt bra den här tiden. Förutom med att känna mig begränsad. Så från att tidigare ha varit tillsammans med en kille blev jag helt plötsligt (för plötsligt var det) singel igen. Men det gjorde ingenting, det kändes efter ett tag faktiskt bara befriande och väl behövt på ett konstigt vis.



Jag tror inte vi hade så mycket kvar i skolan heller. Var det inte vid den här tiden då vi hade kärleksveckan? Jag tror det var det. I skolan hade vi alltså en tema-vecka med inriktning kärlek. Vi diskuterade allt från sex till svek, kärlek, vad är kärlek och polygami. En underbar vecka, och en dag hade jag minsann med mig kameran.





Sedan var det fest någon gång där i mitten för min älskade Linn och två andra tjejer i skolan. Det var världens roligaste kväll... fram tills de hördes ett pang och jag låg på golvet och skrek. Smidiga jag töjde ut högra ledbandet i vänstra knät så att det precis inte gick av. Jävlar vad ont det gjorde. (VARNING, dansa inte onyktert till Spice Girls... inte så vilt i alla fall, var försiktiga där ute).



Sedan blev det vår på riktigt någon gång där och fräknarna exploderade väldigt hastigt och förvandlade till ett miljontalsmiljarders antal.





Sedan var det den galna Adventure Challenge uppgiften vi fick genom Idrott A kursen i skolan. Det absolut sista i kursen och åtminstone kände jag att jag var tvungen att prestera något utöver det vanliga. Så jag och Camilla körde givetvis "Mañana-stilen" och skjöt på uppgiften till dagen innan den skulle vara inlämnad. Ut for vi i regnet och cyklade lite vilse i Alingsås. Dokumenterade det genom kameran och en påhittad loggbok i efterhand om hur ångestdrabbat men roligt och lärorikt detta äventyr var. Vi badade med, och jag är helt övertygad om att minst 12 hjärncell förfrös på grund av av den isbitande kylan sjön levererade.







Samt favoriten i repris... The Adventure Challenge Movie 2010!

Och sedan studsade jag lite på studsmattan och skrattade och sånt med. En fin månad helt enkelt och ett väldigt långt blogginlägg.

Om jag hade kunnat hade jag teleporterat kyssar till dig, kyssar i mängder. Hade jag varit så pass skicklig att teleportera hela mig hade jag givetvis gjort det istället. Eller kanske både och. Jag saknar dig. Och nu är det väl femte gången jag tänker det idag. Och jag är så medveten om att du inte är lika öppen om känslor på samma sätt som jag är, och det är helt okej. För varje gång du säger något fint. Som att jag är fin eller som att du saknar mig då vet jag att du verkligen menar det. Jag å andra sidan, till skillnad från dig, känner ett behov av att säga det så gott som dygnet runt. 

Jag har väldigt svårt att förstå att de där samtalen över msn kunde utvecklas till något sådant här. Något som påminner mig om kärlek, för det är så det känns. För det första ger du mig fjärilar i magen, och jag vet att man inte kan ha det hela tiden. Men ibland så blir jag till och med lite nervös innan vi ska ses, riktigt känner den där känslan av hur en miljards miljon fjärilar yrar omkring i mig.

För det andra så är du så snygg. På riktigt, det är helt otroligt. Jag kan inte låta bli att känna mig chockad över hur någon som DU kan vilja vara med någon som mig. Slutligen, den bästa känslan som jag avgudar. Jag känner mig trygg och säker, stabil med dig. Inte på det sättet att skönt att ha en pojkvän så jag vet att jag alltid har någon att kyssa. Men jag känner mig omhändertagen och speciell. Den känslan att ligga där tätt intill med din arm om mig medan du sover och jag bara ligger och njuter av stunden och av att känna dina andetag mot min nacke, den känslan är magisk.

Jag längtar så himla mycket tills du kommer hem nu Joel. Efter dina kyssar, din värme, din kärlek... efter hela dig! ♥

I april däremot hände det betydligt fler grejer. Våren kom och det gjorde den med stormsteg. Det var väl någon gång i april som snön försvann med, som vi hade väntat på så länge.
Bland annat köpte jag vita Converse, som till en början var vita... Men inte längre.





Det var någon friidrottsdag (ångeeeest) och vad hände mer? Det var promenader i vårsolen som sig bör och tja. Livet var rätt härligt ändå. Och i slutet av månaden förtärde vi en god grillning hemma hos Linn min pärla och skrattade till magen krampade.

Jag tror minsann inte att det hände så mycket i mars. Men jag minns att vi överraskade världens sötaste brud med kladdkaka på den stora dagen den 1 mars!

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Hm, jag åkte på festival utan pojkvän för första gången. Jag skrev även min första G-diagnos i matte haha.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Jag minns inte ens om jag hade några...
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Väns syster (som åtminstone var en vän).
4. Dog någon som stod dig nära? Min katt :(