all she ever wanted

Mina föräldrar är fantastiska. Visst måste dem vara fantastiska för att dem har kunnat åstadkomma något så underbart som jag. De är även helt otroliga tack vare hur mycket de kämpar för att vi barn ska få den absolut bästa uppväxten vi bara kan få. 

Min pappa jobbar på posten och som fritidspolitiker. Jag skulle nog faktiskt vilja påstå att det inte finns någon som jag ser upp till så mycket, som jag gör till honom. Han är otroligt engagerad och framför allt passionerad för det han gör. En del ungdomar skulle säkert avsky att ha en pappa som engagerar sig politiskt, jag däremot är tacksam över att han gör detta. Han lär mig nya saker varje vecka och ger mig mer än ofta tips på hur man argumenterar (vilket jag tycks vara relativt bra på trots allt...)

Min mamma jobbar på ögonoperation i Mölndal, och jag vet inte hur många gånger som hon vid middagsbordet berättat om hur de på jobbet skurit upp folks ögon (ja, det låter så i mina öron) och satt dit nya. Ungefär. Men, hon är så lätt att älska den kvinnan. Inte finns det någon jag känner som lagar så god mat som min mamma gör. Jag blir väldigt sällan besviken när jag tar första munsbiten vid varje middag, endast när vi äter korvstroganoff känner jag lite avsmak.

Jag vill även ge en eloge till mina föräldrar. Båda två är nästan halvvägs till hundra men försöker/är ändå relativt hippa och unga! Inte illa pinkat för att vara födda på 60-talet.

Sedan vill jag slutligen enbart tacka min kära far för hans underbara musiksmak, utan dig hade jag antagligen fortfarande lyssnat på Westlife (nu gör jag det bara i smyg). PUSS för att ni är så fina! ♥