home is whenever I'm with you

För tjugofyra timmar sedan satt jag på en buss med några av mina absolut finaste vänner. För ytterligare några timmar sedan sjöng vi "Alabama Arkansaaaaas" på sydstatsdialekt och drack öl och jägermeister. Summa sumaro, jag saknar Berlin som en tok. Efter mindre en ett dygn i detta hus börjar det redan klia i mina fingrar, jag känner hur blodet börjar pulsera i mina ben. Jag vill bort här i från, jag vill se mig omkring, göra saker.

Det är nog min största rädsla just nu. Att jag ska fastna i för tillfället kalla Kungsbacka. Jag älskar inte mitt jobb, men mina kollegor, jag älskar inte alltid skolan men mina klasskamrater, jag älskar SSU och allt vad det innebär. Men jag vill inte fastna i samma rutiner direkt efter studenten. Därför är min plan att jag ska jobba som ett as, sedan ska jag nappa på första bästa erbjudande till en resa, det ska inte spela någon roll om resan går till bergsklättring i Norska fjället eller shoppingresa till Malmö. Dubai eller San Fransisco, Köpenhamn eller Krakow. Jag vill se mig omkring, jag vill träffa ny människor och bli tusen erfarenheter rikare.

Så länge jag inte låter mig fastna tror jag att jag minsann kan ha ett par år framför mig som kommer vara jäkligt spännande, spontana (oh how I love to be spontanious) och galna.

Dagens tips: visa närhet och förståelse till dem du verkligen bryr dig om, det får man tillbaka när man själv behöver det. Förr... eller senare. ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0