känslan
Jag har tänkt på en sak. Så beroende man kan vara.
Jag menar, man kan vara beroende av knark, det anses vara dåligt. Det är inte accepterat (åtminstone inte av majoriteten av samhället) och skadar allvarligt din hälsa. Man kan även vara beroende av Cocacola, smink, sin vikt eller alkohol (som föröövrigt också är en drog enligt mig).
Jag är inte beroende av något av dessa ovanför. Men jag misstänker att jag har ett svagt beroende av uppskattning och betydelse. Att jag får bekräftelse för att jag är helt okej, eller snarare att jag bekräftas att vara mer än okej. Fin, bra, vacker ja, kanske till och med snygg för en gångs skull.
Häromdagen fick jag en komplimang och fine, utan att låta för självgod (för det är jag verkligen inte) så får jag komplimanger ganska ofta. Men det känns allt mer och mer ofta som om att jag hör vad personen i fråga försöker säga, men att ordet bara snuddar vid mig. Att jag inte tar åt mig det.
En annan dag, betydligt nyligare, fick jag också en komplimang. Men då var det av en person som jag VILL framstå som fin, vacker, omtänksam, rolig hos och helt plötsligt kände jag mig mycket mer speciell, mycket bättre.
Så vad ni än gör, hur ni än mår. Ge någon en komplimang. Ge mig en komplimang. Ge han eller hon en komplimang, din mamma eller din pappa. Ditt syskon. Din bästa vän. Gör det bara, alla mår så mycket bättre av det.
Attention whore _ 92
Jag menar, man kan vara beroende av knark, det anses vara dåligt. Det är inte accepterat (åtminstone inte av majoriteten av samhället) och skadar allvarligt din hälsa. Man kan även vara beroende av Cocacola, smink, sin vikt eller alkohol (som föröövrigt också är en drog enligt mig).
Jag är inte beroende av något av dessa ovanför. Men jag misstänker att jag har ett svagt beroende av uppskattning och betydelse. Att jag får bekräftelse för att jag är helt okej, eller snarare att jag bekräftas att vara mer än okej. Fin, bra, vacker ja, kanske till och med snygg för en gångs skull.
Häromdagen fick jag en komplimang och fine, utan att låta för självgod (för det är jag verkligen inte) så får jag komplimanger ganska ofta. Men det känns allt mer och mer ofta som om att jag hör vad personen i fråga försöker säga, men att ordet bara snuddar vid mig. Att jag inte tar åt mig det.
En annan dag, betydligt nyligare, fick jag också en komplimang. Men då var det av en person som jag VILL framstå som fin, vacker, omtänksam, rolig hos och helt plötsligt kände jag mig mycket mer speciell, mycket bättre.
Så vad ni än gör, hur ni än mår. Ge någon en komplimang. Ge mig en komplimang. Ge han eller hon en komplimang, din mamma eller din pappa. Ditt syskon. Din bästa vän. Gör det bara, alla mår så mycket bättre av det.
Attention whore _ 92
Kommentarer
Trackback
