all she ever wanted

Värmerekord var det, 32 grader just nu här i lilla Kungsbacka. Lite tråkigt dock för det är ett tungt molntäcke som ligger över västkusten idag och åskan ligger i luften. Men å andra sidan, vem hade orkat ligga och gassa i solen i den här värmen?

Nu sitter jag här i trädgården tillsammans med mamma som läser, lyssnar på lite Oskar Linnros och har jävligt svårt att tänka mig att det faktiskt är fetivaldags snart. Åh så gott de ska bli! Härliga mäniskor, härlig stämning, härlig musik. Livet när det är som bäst! Tänk att jag ska se Regina Spektor liksom, hur awesome är inte det?

Fast lite tråkigheter, min katt, Felix, har inte direkt blivit bättre sedan vi fick reda på att han är kroniskt njursjuk. Nu har han rasat ännu mer i vikt och äter inte alls bra. Blä, ett husdjur blir verkligen som en familjemedlem. Har så svårt att tänka mig våran familj som komplett utan honom. Vi har haft denna underbara kisse sedan jag gick i fyran. Jag menar, hur längesedan är inte det?
Minns så väl när vi åkte till Härryda i början av november och hämtade honom. Han låg i min extremt fula manchesterjacka som var brun med gulaktig fuskpäls innuti. Så söt, så liten. Han har antagligen alltid varit sjuk, först nu som det har trappats upp om man kan säga så. Så jag är lite deppig nu, vi kanske måste avliva honom om han inte går upp i vikt igen. Vi kan inte låta honom svälta ihjäl, men han är som en lillebror, en bebis. Familjens favorit.