I'll be ok
Begriper mig inte på varför det ska finnas sådana här dagar. Dagar som man egentligen bara vill spendera med någon som faktiskt förstår en. Väldigt dramatiskt kan jag våga påstå att jag undrar ifall det ens finns någon som förstår sig på mig, någon som ens orkar vilja förstå sig på mig. För ibland känns det inte så.
Jag saknar min Sara. Så himla mycket. Jag behöver ventilera, behöver få höra de där absolut helt klockrena (och kanske helt självklara) kommentarerna som du alltid levererar gång på gång. Ikväll är en sådan kväll, jag behöver boosten. Behöver få höra alla möjliga fina saker som man kan tänka sig. Det har till och med gått så långt att jag gjort en depplista på Spotify, finns för alla deppiga brudar här ->.
Men sedan vet vi alla att ingen gillar någon som whinar, så nog om det. Får väl spärra in allt som vanligt, tills det plötsligt exploderar i en flod av gråt som håller i femton minuter och sedan så mår man helt okej igen.
- Hur mår du?
- Bra :)
Standard.
Alltså nej, jag är verkligen inte deprimerad. Jag har bara en så fruktansvärt kass kväll. Puss.
Why does this sort of days' exist. Days when all you want to do is to be with someone who really understands you. I'm so dramatic I know, but sometimes it happens that I wonder if there's anyone who actually understands me, anyone who even cares to understand me. Because sometimes it doesn't feels like that.
I miss my Sara. So bad. I need to talk to someone, I need to hear the completly brilliant comments you always deliver everytime. Tonight is one of those nights, a night when I really could use the self esteem boost. I need to hear all the kind things you could imagine. I've even created an depressed playlist on my spotify acount here.
But after all, everyone knows that no one likes people who's whining about everything so no more whining now. I'll just keep everything inside my mind until it's suddenly explodes into a river of tears that maintains for fifteen minutes and then everything's allright again.
-How are you?
-Fine :)
Classic.
Seriously no, I'm not depressed, not at all. I'm just having the worst evening ever. Puss.
Jag saknar min Sara. Så himla mycket. Jag behöver ventilera, behöver få höra de där absolut helt klockrena (och kanske helt självklara) kommentarerna som du alltid levererar gång på gång. Ikväll är en sådan kväll, jag behöver boosten. Behöver få höra alla möjliga fina saker som man kan tänka sig. Det har till och med gått så långt att jag gjort en depplista på Spotify, finns för alla deppiga brudar här ->.
Men sedan vet vi alla att ingen gillar någon som whinar, så nog om det. Får väl spärra in allt som vanligt, tills det plötsligt exploderar i en flod av gråt som håller i femton minuter och sedan så mår man helt okej igen.
- Hur mår du?
- Bra :)
Standard.
Alltså nej, jag är verkligen inte deprimerad. Jag har bara en så fruktansvärt kass kväll. Puss.
Why does this sort of days' exist. Days when all you want to do is to be with someone who really understands you. I'm so dramatic I know, but sometimes it happens that I wonder if there's anyone who actually understands me, anyone who even cares to understand me. Because sometimes it doesn't feels like that.
I miss my Sara. So bad. I need to talk to someone, I need to hear the completly brilliant comments you always deliver everytime. Tonight is one of those nights, a night when I really could use the self esteem boost. I need to hear all the kind things you could imagine. I've even created an depressed playlist on my spotify acount here.
But after all, everyone knows that no one likes people who's whining about everything so no more whining now. I'll just keep everything inside my mind until it's suddenly explodes into a river of tears that maintains for fifteen minutes and then everything's allright again.
-How are you?
-Fine :)
Classic.
Seriously no, I'm not depressed, not at all. I'm just having the worst evening ever. Puss.
