thoughts about the future

Fem dagar återstår sedan springer vi upp på ett flak på Heden i Göteborg. Vi dricker lite för mycket alkohol och vi ler och skrattar så mycket att vi kommer ha träningsvärk i ansiktet dagen efter. Jag kan knappt begripa det. Jag tar studenten på tisdag.

I skrivandets stund hör jag hur regnet livligt smattrar mot mina fönster, jag hör hur jag relativt våldsamt trycker ned tangent efter tangent. Vad ska det bli av mig nu när jag blir stor är tanken som gror sig allt större och större innanför mitt pannben. Jag vill inte växa in i att leva ett liv präglat av samma eländiga rutiner dag ut som dag in. Det är så mycket som jag vill åstadkomma nu, det känns som om att det är så fruktansvärt bråttom att göra allt nu. Faktum är att det är nu jag har all tid i världen, all tid.

Så vad tror jag då, vart kommer jag att vara om säg... 10 år? Gift, skild, olycklig, lycklig, arbetslös, egen lägenhet, djur, familj, karriär, politik, volontär, resor. Vad kommer att hända med den där tjejen som ingen riktigt lade märke till under högstadiet, hon som alla lade märke till på gymnasiet. Detta är väl ändå inte kulmen i mitt liv, det tänker jag inte acceptera.


Gammal bild från första året på gymnasiet, old picture from my first year as "upper high school kid" we call it gymnasiet, hard to explain but you understand what I'm trying to say.

Translation: Five days left and then I'm graduating. We'll drink a little bit too much alcohol and we'll smile and laugh so much that we'll wake up with sore muscles the next day. I can't really get it. I'm graduating on Tuesday.

While writing I can hear how the raindrops are hitting my windows, I can hear how relatively violently I hit key after key on my computer. What will I become is the thought that aches inside my head at the moment. I don't want to live a life embossed by same miserable routines day in and day out. There's so many things I want to achieve now, it feels like I'm in this enormous rush, that I just have to do everything right now. That I can't wait. The fact is that I have all the time in the world, all the time.

So what do I think will happen then, where will I be in how about... 10 years? Married, divorced, unhappy, happy, unemployed, having my own condo, animals, family, career, politics, volunteer, journeys. What will happen to that girl who no one really saw before the three last years in high school. This isn't the klimax in my life is it, I won't accept that.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0