otillräckligt

Jag tror att jag har drabbats av en så kallad "snart-tar-jag-studenten-ångest-kris-situation". Det känns inte bra. Hur gärna jag än vill skriva av mig, för det är så jag bearbetar tunga känslor, så vågar jag inte. För enligt majoriteten av människorna i min omgivning förstorar jag säkert upp allting, jag är ju så duktig så allting kommer garanterat att lösa sig. Men jag är inte lika säker på det som många andra är.

Som nu, när jag egentligen är skitstressad, så blir jag totalt handlingsförlamad. Jag skriker till mamma att jag är så stressad över jobb, skola och poltitik. Skriker att hon inte förstår, för jag känner inte att hon gör det. Men å andra sidan har ingen någonsin förstått sig på mig ordentligt, inte ens jag själv. Hon svarar då (totalt oförstående, givetvis) något i stil med varför prioriterar du då att sitta vid TVn istället för att göra något vettigt.

Men det är just det, när jag har för mycket saker som svävar kring mig och mitt huvud så blir det tvärstopp. Det är som att springa in i en vägg, och nej jag säger inte att jag gått in i väggen... Men förstår ni. Det känns som att jag nått bristningsgränsen och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Som pricken över i känner jag mig, inte utanför men samtidigt inte med, i gänget i klassen. Och det är den värsta känslan jag vet.

Den ekande känslan och ordet sedan igår är otillräcklighet. Jag är otillräcklig, hur perfekt och drömaktig andra må tycka att jag är så räcker inte det. Vad i h*lvete ska jag göra då? Vart finns svaren på hur jag ska bete mig?

Nu är det lunchtime. Kul.

Kommentarer
Postat av: jeanette

känns som vi behöver ses snart igen min pärla! jag är din, när du har tid.

2011-03-23 @ 17:50:15
URL: http://janets.se
Postat av: Josephine

jag tycker i alla fall att du är bra Sara! <3

2011-03-23 @ 22:26:37
URL: http://itscuckoo.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0