behov & önskan
Det faller sig inte lika naturligt längre. Jag pratar inte om fallet som tyget på klänningen har, utan min fallenhet för att skriva av mig. Den där tidigare nästan obligatoriska känslan av att ständigt ventilera mina känslor för er. Behovet av att skriva någonting speciellt, för någon speciell utan att egentligen säga det.
Jag känner mig yr. Inte yr av syrebrist, för lite vatten eller för mycket alkohol. Mina tankar och mina känslor inombords svämmar snart över. Det rinner redan ut genom ögonen, snart spyr jag väl ut onödiga kommentarer ur munnen med. Det känns så fruktansvärt onödigt, slöseri med tid. Och tid är allting som betyder något.
Jag känner mig yr. Inte yr av syrebrist, för lite vatten eller för mycket alkohol. Mina tankar och mina känslor inombords svämmar snart över. Det rinner redan ut genom ögonen, snart spyr jag väl ut onödiga kommentarer ur munnen med. Det känns så fruktansvärt onödigt, slöseri med tid. Och tid är allting som betyder något.
Finner man ingen tid i vardagen så skapar man tid.
Det handlar om att prioritera här i livet.
Tid existerar inte per automatik.
Det är upp till var och en av oss, vad väljer du?
Det handlar om att prioritera här i livet.
Tid existerar inte per automatik.
Det är upp till var och en av oss, vad väljer du?
Hur konstigt det än låter så vill jag vara ensam nu. Jag vill inte vara ensam så som i ensam från vänner och familj, ensam från dem som alltid kommer finnas kvar. Men jag är så fruktansvärt rädd för att falla igen, jag vågar inte. Nu får det vara så här ett tag. Eller.
Jag föll hårt och jag föll snabbt för dig Joel. Som en sten släppt från ett höghus och längst ner på marken där fanns det ingen studsmatta eller skumgummimatta som dämpade kraschen. Orädd och naiv, ung och dum. Du förstår inte hur jag kan känna som jag gör och tänka som jag gör. Jag förstår inte hur du tänker eller resonerar. Olikheter kanske attraherar varandra, men det handlar om så mycket mer än attration.
Slutligen, jag svävar inte bland moln. Jag går på gatan igen som vilken normal, grå person som helst. Jag blev släppt från ett höghus av en kille jag verkligen började tycka om på ett sett som jag bara gjort en gång innan med en annan person. Väl vid kraschen mot marken fanns mina vänner och min familj. Utan er hade jag inte varit grus, för en sten är för stark för att bli grus vid ett fall. Men ni ser till så att jag bara får någon enstaka skråma.
Livet är hårt, sedan dör man. Lär dig handskas med livet Sara.
Jag föll hårt och jag föll snabbt för dig Joel. Som en sten släppt från ett höghus och längst ner på marken där fanns det ingen studsmatta eller skumgummimatta som dämpade kraschen. Orädd och naiv, ung och dum. Du förstår inte hur jag kan känna som jag gör och tänka som jag gör. Jag förstår inte hur du tänker eller resonerar. Olikheter kanske attraherar varandra, men det handlar om så mycket mer än attration.
Slutligen, jag svävar inte bland moln. Jag går på gatan igen som vilken normal, grå person som helst. Jag blev släppt från ett höghus av en kille jag verkligen började tycka om på ett sett som jag bara gjort en gång innan med en annan person. Väl vid kraschen mot marken fanns mina vänner och min familj. Utan er hade jag inte varit grus, för en sten är för stark för att bli grus vid ett fall. Men ni ser till så att jag bara får någon enstaka skråma.
Livet är hårt, sedan dör man. Lär dig handskas med livet Sara.
Kommentarer
Postat av: jeanette
du söta fina rara sara.
Trackback
