all she ever wanted

Idag har jag varit ledig, solen har skinit och jag har mestadels bara glidigt med. Jag känner mig inte riktigt hundra, faktiskt så känner jag mig lite nedstämd. Kan ana varför men men. Det är en sådan där kväll bara, och dem kvällarna måste man ha, för annars kan man aldrig uppskatta de bättre kvällarna. Kvällstankar, vet att ni gillar det.

Min midsommarhelg har bestått av jobb, jobb och lite mer jobb. Jag har glidigt på det hala golvet på McDonald's, jag har svettats och jag har sålt burgare. Någonstans där mitt bland all stress har jag hunnit med att vara med min familj och väntat på facebook mail som aldrig riktigt dök upp. Jag är ett nervvrak.

Ibland undrar jag lite hur allt kunnat bli som det blev. Från sexan fram till nu. Från att vara den enda i hela världen till att vara en del av allting. Tjejen som alla, precis alla såg ner på till att vara hon som faktiskt är nått, som faktiskt gör nått. Ändå kan jag inte sluta undra varför jag känner att jag underpresterar, ibland känner jag till och med att jag inte gör någon som helst skillnad alls. Nej kära vänner (och fiender), tro inte att jag är deprimerad eller nått - för det är jag på tok för lycklig för att vara. Jag bara kvällsfunderar lite. På livet, och sånt där som kanske gör lite ont i hjärtat emellanåt.

Det här blev snurrigt, nu ska jag se en film, sedan får vi se om det blir nått Skype eller inte. Hoppas.