previously - juli

Som vi alla har väntat, seriöst hejda er bloggläsare. Ni måste sluta pressa mig att blogga, annars är det inte kul. Och för i helvete, sluta kommentera... Eller? Dags för juli, min absoluta favoritmånad. Inte enbart för att min födelsedag råkar inträffa under denna månad. Men juli är lagom. Juli är oftast soligt, roligt, underbart och fantastiskt.

Jag var nog egentligen ganska vilsen under juli, men detta ledde till en positiv sak med. Jag sysselsatte mig. När jag inte jobbade ihjäl mig umgicks jag med de människor som får mig att må som allra bäst. Det känns som att jag ofta påpekar hur vilsen jag var och om sanningen ska fram så kände jag mig ensam. 



Och jag vet inte hur många gånger som jag öppnat det där 'bekräftelse-kuvertet' nu. Läst vad mina fina klasskamrater tycker om mig, tänker om mig. Det är något som alltid får mig glad och jag gjorde det väldigt många gånger i juli.







Bilder från troligtvis en av sommarens absolut mysigaste dagar. Men när jag ser dessa bilderna kan jag inte låta bli att bli tårögd. Min finaste vän någonsin, min ögonsten, min älskade underbara katt avlivades drygt en vecka efter dessa bilder togs. Om det är, mot all förmodan, någon som är ny här på bloggen och undrar mer om detta hänvisar jag er till att bläddra i mitt arkiv och gå just till juli-månad då det hela hände. 

Men sedan blev det en av månadens höjdpunkter. Arvikafestivalen 2010!!













Med risk för att inte trötta ut människor med bilder så avslutar jag 'Arvika-bildbomben' här och nu. Under denna vistelse hann vi med mycket. Hann göra av med ofantliga mängder pengar på langos (men det var det värt), jag hann bli blixtförtjust bara för stunden, jag hann frysa så mycket att jag inte kunde sova, jag hann sova i ett tält som regnade in för att mitt tält var upptaget, jag hann kika avundsfullt på andra, jag hann dansa i lera till skoskaven var ett faktum, jag hann se de mest fantastiska konserterna någonsin i form av: Babyshambles, Regina Spektor, Teddybears, Svenska Björnstammen mfl. Magiskt.

Arvika var magiskt. Så mycket nya människor som jag antagligen aldrig kommer att träffa igen och visst det är naturligt att aldrig komma till att träffa majoriteten av dessa människor igen. Men som Stockholm, eller varför inte Skånecampet (åtminstone delar ur det... no offence). Det som händer på festival stannar på festival, eller? Det blev inte riktigt så. Ryktet som inte ens var ett rykte spred sig vidare under min födelsedagsmiddag och blickarna jag fick var näst intill mördande. 

Det finns så mycket jag kan skriva om Arvikafestivalen, så himla mycket att det faktiskt nog inte skulle få plats. Eller snarare att jag inte besitter ett tillräckligt brett ordförråd för att kunna delge er den känslan som Arvikafestivalen ger mig. När jag och Linn sist men inte minst lämnade campingen vid tre-tiden var vi trötta. Trötta men extremt lyckliga. Vi fick gå för kontanter hade vi inga kvar, vi köpte massäck till tåget och däckade. Jag kom hem ensam, bedrövlig, ledsen, känslomässigt förstörd till ett hus utan katt. Grät töntigt mycket och ville bara spola tillbaka tiden. 

Jag somnade i mina föräldrars säng den natten, i tron på att allting skulle kännas så mycket bättre om ett tag. Och det gjorde det. Jag somnade och visste att den kommande veckan (detta var en söndag), skulle jag jobba 6 dagar (Gothia-veckan). När jag vaknade nästa morgon hade jag fått lunginflammation, jag älskar festival livet.


Kicken av lycka dröjde ungefär en vecka. Sedan var jag på topp igen. På bilden syns en jäkligt glad och pepp nybliven 18-åring. Bästa dagen på sommarlovet, utan tvekan!









Summering: Juli var en fantastiskt fin månad. Jag saknade väl någon eller något men summa sumaro hade jag det väldigt bra. Världens finaste vänner och jag undrar lite vad som sker nu. Om det bara är inbillning eller om den där tryckande känslan är sann. Om det håller på att bli en repris.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0