som ett slagfält

Rummet alltså. KABOOM sa det, och vipps är det lika stökigt som det va innan jag städade det sist. Dock har jag tagit tag lite i mig själv på så vis att jag faktiskt har duschat. Men skolan. Skjut mig.

Nästa månad har jag fem pass, jag misstänker att min chef har börjat förstå att jag så smått håller på att förgöra mig själv. Det känns fint att folk låtsas bry sig litegrand genom att säga "Sara, ta det lite lugnt nu och tänk inte så mycket... Det löser sig". Men löser det sig verkligen då?

Nu ska jag sminka mig i abnorma mängder, sedan ska jag cykla till jobbet i denna freakin' kyla. Efter jobbet ska jag hem, tvätta mina kläder och göra en personlighetsanalys. Lägligt att gräva ner mig själv ytterligare just nu.

Ge mig lov. Får jag lov?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0