all she ever wanted

Blir seriöst frustrerad. Vad i h*lvete har jag gjort för att förtjäna att först dansa sönder mitt knä (jag vet jag har klagat för mycket om det nu) och sedan bli sjuk på det?

Har inte sovit alls i natt kändes det som imorse när klockan ringde, varit orolig hela natten och haft ont. Går haltandes och halvt död ner för trappan ändå, med smink och kläder i händerna. Går in på toa och yrseln bara PANG in my face. Tänker inte gå in mer på detaljer men one thing led to another så att säga...

Får samtidigt paniken över lite saker:

• Skolan - hur i helvete ska jag hinna med allt. När ska jag börja inse att skolan inte saktar ner bara för att min kropp vill det?
  
  
• Min kropp - var fan är den på väg? Käpprätt åt Tjockholmen? Fetma camp summer 2010? Noja eller inte, jag har ångest som kryper i varje vrå av mig.
  
  
• Projektarbetet - känns som att alla har världens bästa plan, tajmad och klar in i minsta lilla detalj. Vad hände med min dröm? Varför svarar de inte på mejlet för. Borde jag sänka min ambitionsnivå?
  
  
• Mitt knä - tänk om det är trashat, på riktigt liksom. Tänk om det är någon liten atom nånstans djupt inne i min knäskål som är helt förstörd?
  
  
  
  Life's a bitch, then you die... Eller? ♥